Kramar och kindpussar

Jag är ingen människa som håller på att kramas varje gång jag träffar någon jag känner. Om jag kramas så ska det vara vid ett speciellt tillfälle och en spontan sådan. T ex om man inte har setts på jättelänge eller om det är någon som har en rolig eller tråkig nyhet, eller vid ett speciellt tillfälle - t ex vid bröllop.
Detta vet de flesta av mina vänner om och respekterar vilket jag är tacksam för.
Vi pratade om detta idag på lunchen på jobbet – och alla är vi olika gällande detta kom vi fram till.
Fick mig ett gott skratt när diskussionen gick över till det mer sydländska sättet där man pussar varandra på kinderna.

En jobbarkompis (kille) stötte på detta fenomen när han som 16-åring kom till Italien för att bo hos en värdfamilj. Mamman i familjen ska då hälsa på honom just genom kindpussar. Min jobbarkompis var absolut inte erfaren av detta och försökte hänga med mammans pussar vilket självklart resulterade i en kyss mitt på munnen istället!
Lagom kul för en 16-åring att kyssa en italiensk mamman  :)
Vi pratade sedan lite om man brukar pussa höger-vänster-höger eller vänster-höger-vänster. Vi frågar då en annan jobbarkompis som vi precis möter efter lunchen (och som inte hört vår diskussion innan) och han säger att han har aldrig lyckats med det där kindpussandet för var gång han har råkat ut för det har han inte hängt med utan det hela har istället resulterat i en riktig skall-nick :)
Summa summarum: Jag föredrar svenska kramar framför en massa konstigt kindpussande :)