Idag är det torsdag och det är lika med familjens "sportdag" :
Då min make höll i föräldrarmötet med alla bandyspelares föräldrar så fick jag ta hand om skjutsningen och logistiken kring sonens hockeyträning och dotterns friidrottsträning - sonen fick hoppa över bandyn idag då vi helt sonika inte hann köra mellan hans träningarna - till hans stora förtret.
Dotterns friidrottsträning började med att de skulle värma upp - springa i 15 minuter runt i sporthallen. "Långdistanslöpning" är väl den enda friidrottsgrenen hittills som dottern inte är särskilt förtjust i och hon sprang några varv och stannade sedan och sa att hon inte orkade mer. Tränaren sa till henne att springa långsammare, vilket hon då gjorde i ca 10 meter innan hon sprang på snabbt igen och så höll det på - varv efter varv - och så stopp efter varje varv.
Då säger tränaren till dottern:
-Nu får du springa så snabbt som din mamma brukar göra.
Och då gör dottern mig så stolt då hon tar högsta fart och springer iväg :)
Tränaren tittar förvånat och vänder sig till mig och säger att det var ju imponerande att jag springer så snabbt.
-Intervallträning! svarar jag.
(Saken är den att dottern var med mig ute på snabbpromenad i slutet av sommaren och då fick jag för mig att jag skulle intervallspringa då jag hade så gott "go" i benen - och det var just detta tillfälle som dottern visade upp för tränaren :) Jackpot!! )
Det tränades sedan på höjdhopp vilket dottern tycker mycket om. Stor del av denna höjdhoppsträning gick ut på att man skulle få till den rätta floppen och att sedan landa mjukt och smidigt och få till en bakåtkullerbytta. Höjderna justeras hela tiden till barnen längder.
Och smidig som dottern är så kom hon över och kunde göra sina bakåtvolter varje gång - vilket killarna på träningen idag (det var endast 4 killar + dottern på träningen idag) hade lite problem med. Tills sist bara garvade killarna uppgivit och sa att:
-Du är ju verkligen minst av oss och du hoppar bäst av oss. Hihi!
Gissa om dottern var nöjd efter detta :)
Sonen kom även till sporthallen efter sin hockeyträning (mina föräldrar körde han emellan) och han blev riktigt imponerad av sin syster och viskade till mig:
-Tänk, jag trodde bara att hon var en datanörd och så är hon såå här bra!
Kul att hon har hittat sin idrott - och gissa om att jag har stort sug i kroppen att själv få delta i detta. Det ser ju så skoj ut!! Får väl smygträna i skogen när ingen ser mig ;)
-----
Och ikväll har Bingolotto firat 20 år.
Och kan man tänka sig - jag har spelat Bingolotto ikväll (var säkert 15 år sedan sist).
Jag vann inget.
Och Leif Loket Olsson höll då inte tyst om att Bingolotto var som bäst på hans tid.
Jag minns första gången som vi (jag och min familj - vi bodde alla hemma då) skulle se programmet och hade köpt lotter.
Samma förmiddag släppte vi ut vår katt, Nisse, själv för första gången.
Efter 15 minuter hör och ser vi hur en massa skator (eller kråkor - jag ser ingen skillnad mellan dessa) flyger runt en hög tall och kraxar.
Och där uppe - högt högt upp i trädet - sitter vår lille Nisse. Och under trädet sitter grannens stora dumma katt.
Vi jagade bort grannkatten och försökte locka ner Nisse - men han satt där han satt - högt högt uppe på en liten gren i denna höga tall.
Vi höll på i flera timmar att försöka få ner honom - men vi lyckades inte.
Men då, till sist, kom pappa och fixade till det hela:
Han sa, att nu har katten lärt sig sin läxa att inte klättra upp högt i träd.
Därpå tog vi en korg med ett handtag på. Stoppade i kattmat i denna. Vi band två mycket långa snören i handtaget - varpå det ena var dubbelt så långt som det andra. Och på det snöret hängde vi längst ut en halv tegelsten. Sedan gällde det att pricka rätt. Och rätt som det var hade vi fått runt det dubbelt så långa snöret, med tegelstenen på, runt grenen som katten satt på och snöret åkte ner i backen med hjälp av den extra tyngden.
Katten hoppade i korgen och vi kunde sedan hissa ner katten genom att en höll i det dubbelt så långa snöret och släppte efter medan den andre höll i det andra snöret och hissade ner korgen med katten i.
Glada i hågen gick vi sedan alla in och spelade Bingolotto.
Kuriosa:
Vi, min familj, vann någon hundralapp emellanåt på Bingolotto och även 1000:- i smycken och på Ellos.
Min make:s föräldrar lyckades dock vinna en Volvo V40!! på Bingolotto.
Men det är en helt annan historia...
Och kan man tänka sig, katten klättrade upp i en annan tall bara några veckor efter den första gången. Men då gjorde vi iordning korgen snabbt och fick ner han kvickt då också. Sedan var han nöjd med att ha åkt linbana två gånger så efter den gången "fastnade" han aldrig mer högt upp i något träd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar