Helt ofattbart det som har hänt.
Känns som ett stort hålrum.
Jag kände honom inte alls (har bara sett honom ute på krogen för en massa år sedan och sett han spela några matcher på Kinnarps Arena) - men ändå känns det som att man "kände" honom.
Och så verkar många känna.
Det hela blir så nära inpå en när man är i samma ålder och har små barn och har vuxit upp i närheten och bott i samma stad som han.
Lider något så fruktansvärt mycket med hans familj.
När jag berättade för sonen imorse att Stefan tyvärr hade omkommit så gick sonen direkt till tidningen där Stefan var på förstasidan och tittade på bilden och sa kärleksfullt:
"Min Stefan".
Min son har sin dröm kvar:
Att bli ishockeymålvaktsproffs.
En stor förebild har omkommit.
En hockeystjärna har omkommit.
En man har omkommit.
En pappa har omkommit.
Ett Liv har omkommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar