Min roliga förvirrade son har gjort det igen :)

Jag har ju en rolig (något förvirrade) son och idag lyckades han igen.
Jag skjutsade honom till märkestagningssimskolan. Han ville gå in själv så jag släppte av honom vid badhuset och åkte hemåt igen. Jag lyckades med att lämna honom i god tid - ca 15 minuter innan han skulle börja.

Så hämtade jag honom efter en timme och i bilen hem berättar han att det finns en kille som går i 4:an som inte har tagit järnmärket ännu.
-Killen berättade det när vi duschade idag, sa min son.
-Men, sa jag. Måste man inte ha tagit järnmärket för att få simma i din grupp?
-Jo, sa sonen. Men jag trodde att det var min grupp som var i duschen när jag kom till simskolan idag så jag sprang in och duschade. Men sedan kom jag på att jag inte kände igen någon och att det var den gruppen som var innan oss som var i duschen så då smög jag ut och torkade mig jättenoga och satte mig och väntade igen. Och då kom en som jag kände igen. Gissa om att jag blev förvånad!!

:)

I nästa mening berättar han att det var endast en kille som fick gå till den enda manlige simläraren idag.
-Vad gjorde de då? frågade jag.
-Jo, de hoppade från trampolinen, sa sonen. Och killen fick göra likadant som simläraren. Alltså.. jag fattar inte hur simläraren kan vara så gravid!!

:)

(Han menade nog att han var vig eller graciös).

Och komiskt nog fick jag en rolig historia skickad till mig idag på jobbet av en jobbarkompis. Jag hörde hur hon och en annan jobbarkompis skrattade ute i korridoren åt denna och hon som skickat den sa.
-Jag tänkte att det kunde stämma bra in på Stinas son.
Och ja, detta skulle mycket väl kunna vara min son:

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut.
De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att få på stövlarna.
När de väl är på plats säger Oscar: - De sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel.
Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot.
Till slut är de på plats.
Då säger Oscar: - Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.
- Ok, säger hon, vi tar väl av dem då! Och så sätter hon igång med samma träning som tidigare.
- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.
Oscar svarar då: - Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!
Fröken börjar storgråta men bestämmer att hon ska hjälpa Oscar på med stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
- Var är dina vantar?
 - Jag la dom i stövlarna!