Dottern är ju så nära att kunna simma själv (klarar ca 10 meter) och jag hoppas att hon lär sig detta helt och hållet nu i sommar och sonen kan redan simma - men det är alltid bra om han kan bli ännu bättre.
Smidigt nog så är vi tre familjer som har gått ihop och kör varsina dagar.
Igår följde jag med in och tittade då jag var ledig (fritids var stängt igår). I killarnas omklädningsrum är det alltid mycket bus och tjim och stoj men från att vara detta värsta busigaste gänget så är de väldigt discplinerade så snart de kommer in simhallen tack vare simfröknarna och läraren. Stor eloge till dem som är så duktiga på att hantera alla dessa barn! För det är många barn med i gruppen - troligtvis runt 25 st.
Dottern, som mest hållt till i den lilla bassängen, blev igår tillsagd att vara i den stora bassängen och det var en hyfsat stolt dotter som gick till den stora bassängen. Dock blev första momentet på att öva på att dyka och då blev det lite läskigt - men efter ett tag gick även det bra.
Och idag har hon hoppat från den höga kanten helt själv - utan att någon tog emot henne och sonen har äntligen insett att det inte är farligt att hoppa från trampolinen. Vi får väl se hur mycket de har lärt sig om tre veckor då simskolsavslutningen är.
Dottern har ritat av övningen av dykningen idag och det är sonen som står på trampolinen. Plasket i vattnet är efter en som redan har dykt i.
I simhallen. Dottern är konstnären även här.
Själv är jag, och har alltid varit, rädd för vatten.
Dels beror det nog på att jag ser extremt dåligt utan glasögon/linser och då man var liten och alltid badade utan detta så såg jag ju helt enkelt knappt någonting när jag badade, vilket inte ger någon trygghet precis.
Och då jag även är uppvuxen bredvid en sjö så har jag sedan barnsben fått höra att man ska akta sig för vattnet. Endast en gång smet jag ner till bryggan när jag var liten, där mamma fann mig, och smög sig fram och fick tag på mig.
Dock har jag lyckats med att cykla i en sjö. Vid vår "gamla" badplats, där man alltid badade som liten, går det som en liten slänt ner mot vattnet. Sedan är det några meter plant underlag (gräs) och sedan är sjön där. Och när jag var liten var det en liten sport att cykla nerför slänten och svänga så att man inte hamnade i sjön.
Även jag lyckades ett flertal gånger med att svänga av .. men självklart misslyckades jag en gång också och fick således prova på hur det är att cykla i en sjö. Det är inte enkelt!
Nu bor vi också bredvid samma sjö och självklart säger jag samma sak till barnen - att de ska akta sig för vattnet - och tack och lov så har det inte hänt någon olycka vid vattnet. Och jag hoppas innerligt att det aldrig kommer att inträffa heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar